Tolerans vs. Kärlek

(ur: Den intoleranta toleransen, McDowell/Hostetler)

Den nya toleransen skildras i dagens kultur felaktigt som det mest kärleksfulla sättet att leva. Den förknippas i människors sinnen med sådant som vänlighet, fred, samarbete, förståelse, ja till och med kärlek. Att bejaka någon annans beteende eller åsikter beskrivs och betraktas som det mest kärleksfulla man kan göra.

Men en sådan ”tolerans” är långt ifrån kärleksfull. Och jag är övertygad om att vi kristna inte bara behöver få en förnyad vision av vad kärlek är, och vad kärleken gör; vi måste också få en klar och tydlig förståelse av vad kärleken inte gör.

Kärleken ignorerar inte sanningen

[…] Det har sagts att kärlekens verkliga motsats inte är hat utan likgiltighet. Om du älskar någon, kommer du inte att hålla tyst om hans drogmissbruk, eller hur? Du kommer inte att tiga om hennes inblandning i en farlig sekt, inte sant? Du kommer inte att ignorera hans destruktiva sexuella beteende, eller hennes själstillstånd, visst är det så? Om du älskar en människa, då kommer du inte att agera likgiltigt vad gäller hennes farliga och destruktiva föreställningar eller beteenden bara för att undvika att förolämpa honom eller henne. Ändå är det just den sortens liknöjdhet som den nya toleransen kräver.

Toleransen säger: ”Du måste vara överens med mig.”
Kärleken svarar: ”Jag måste göra något som är svårare; jag ska säga dig sanningen, eftersom jag är övertygad om att ’sanningen kommer att göra dig fri. ’”

Toleransen säger: ”Du måste godkänna vad jag gör.”
Kärleken svarar: ”Jag måste göra något som är svårare; jag ska älska dig, även om ditt beteende sårar mig.”

Toleransen säger: ”Du måste låta mig få min vilja fram.”
Kärleken svarar: ”Jag måste göra något som är svårare; jag ska vädja till dig om att gå den rätta vägen, eftersom jag är förvissad om att du är värd den risken.”

Toleransen försöker låta bli att stöta sig med någon; kärleken tar risker. Toleransen är likgiltig; kärleken är aktiv.

Toleransen kostar ingenting; kärleken kostar allt. Jag upprepar: Jesus är det främsta exemplet på sann kristen kärlek, en kärlek som ibland är raka motsatsen till tolerans. Hans kärlek drev honom att dö en grym död på ett kors. Långt ifrån att vara likgiltig inför människors ”val av livsstil”, betalade Han priset för dessa val med sitt eget liv, och banade kärleksfullt vägen för var och en att ”gå och [inte] synda … mer” (Joh. 8:11).

ur: Den intoleranta toleransen, Kap. 6, s. 105-107. Boken kostar 189:- kr. och finns att köpa här!

 

Comments

comments

Powered by Facebook Comments

Försök att ”bortförklara” uppståndelsen (Kap. 17)

Kapitel 17 ur boken Är uppståndelsen sann av Josh McDowell, Sean McDowell

Översikt:

Försök att ”bortförklara” uppståndelsen
Två principer att lägga på minnet
En naturlig förklaring: Mytteorin
En naturlig förklaring: Teorin om den okända graven
Teorin om fel grav

Legendteorin

Teorin om en andlig uppståndelse

Hallucinationsteorin

Den muslimska ersättningsteorin

Kapitel 17

Försök att ”bortförklara” uppståndelsen

Många olika teorier har förts fram i försök att visa att Jesu Kristi uppståndelse var en bluff. Eftersom de flesta fakta runt upp­stånd­elsen är obestridliga, har större delen av dessa försök be­stått i att skapa en annan tolkning till dessa fakta, antingen såsom en legend eller myt, eller en naturalistisk förklaring. Mycket få skeptiker förnekar de grundläggande händelserna – rätte­gången, korsfästelsen, begravningen, vakterna, försegl­ingen eller den tomma graven – eftersom de historiska bevisen för dessa händelser är alldeles för starka. De har helt enkelt valt att förneka att dessa händelser innebär att en död man kom till liv igen. Deras inställning kan summeras med: ”Jo, men det måste finnas någon annan förklaring.”
Läs mer