Försök att ”bortförklara” uppståndelsen (Kap. 17)

Kapitel 17 ur boken Är uppståndelsen sann av Josh McDowell, Sean McDowell

Översikt:

Försök att ”bortförklara” uppståndelsen
Två principer att lägga på minnet
En naturlig förklaring: Mytteorin
En naturlig förklaring: Teorin om den okända graven
Teorin om fel grav

Legendteorin

Teorin om en andlig uppståndelse

Hallucinationsteorin

Den muslimska ersättningsteorin

Kapitel 17

Försök att ”bortförklara” uppståndelsen

Många olika teorier har förts fram i försök att visa att Jesu Kristi uppståndelse var en bluff. Eftersom de flesta fakta runt upp­stånd­elsen är obestridliga, har större delen av dessa försök be­stått i att skapa en annan tolkning till dessa fakta, antingen såsom en legend eller myt, eller en naturalistisk förklaring. Mycket få skeptiker förnekar de grundläggande händelserna – rätte­gången, korsfästelsen, begravningen, vakterna, försegl­ingen eller den tomma graven – eftersom de historiska bevisen för dessa händelser är alldeles för starka. De har helt enkelt valt att förneka att dessa händelser innebär att en död man kom till liv igen. Deras inställning kan summeras med: ”Jo, men det måste finnas någon annan förklaring.”

För vissa av dessa teorier krävs det större tro för att man skall kunna acceptera dem, än vad det krävs för att acceptera den förklaring som det Nya Testamentet erbjuder. Vi håller med John Ankerburg och John Weldon, då de säger att: ”I stort sett varje teori som någonsin lagts fram för att förklara den tomma graven, förutom Jesus uppståndelse, är långt mycket svårare att tro på än uppståndelsen själv.”1 Som vi snart kommer att se, tvingas skeptiska historiker mycket riktigt att tillgripa en anti–historisk inställning för att kunna föra fram somliga av sina idéer.

Två principer att lägga på minnet

När man överväger de olika alternativen för vad som egent­ligen hände den första påsken, måste man tillämpa två principer. Först och främst måste teorierna eller de alternativa förklaringarna beakta alla fakta rörande uppståndelsen. J.N.D. Anderson, chef för Institute for Advanced Legal Studies i London, understryker att ”bevisningen måste beaktas i sin helhet. Det är jämförelsevis enkelt att hitta en alternativ för­klaring till den ena eller den andra av de olika delarna i detta vittnes­börd. Men en sådan förklaring saknar värde om den inte också passar ihop med övriga delar av vittnesbördet. Ett antal olika teorier, vilka var och en möjligtvis skulle kunna passa in på delar av bevisen, men som själva inte hänger samman till ett överskådligt mönster, kan inte ge något alternativ till den enda tolkningen som passar på helheten”

Den andra principen man behöver följa i undersökningen av historiska händelser, är att inte försöka tvinga bevisen att passa in på en förutfattad slutsats, utan att istället låta bevisen tala för sig själva. Historikern Philip Schaff utfärdar en varning: ”hist­or­ikerns syfte är inte att konstruera historia utifrån för­utfattade meningar och sedan justera den för att passa hans personliga gillande, utan att rekonstruera den utifrån de stark­aste bevisen och att låta bevisen tala för sig själva”3

Med dessa två principer i tankarna, skall vi nu undersöka de olika alternativa teorierna som lagts fram för att förklara händ­elserna kring Kristi uppståndelse.

En naturlig förklaring: Mytteorin

Många människor debatterar huruvida Jesu uppståndelse var en faktisk, historisk händelse, eller bara en myt efter mönstret av de många berättelserna om de olika ”döende och upp­stående” fruktbarhetsgudarna från forntida hedniska religioner (till ex­empel Osiris, Adonis och Isis). Faktum är att många hög­skoleprofessorer, liberala författare och skeptiker på Inter­net har hävdat att det Nya Testamentets berättelse om Kristi död och upp­stånd­else hämtats från hedniska ”mystik­religioner”.4 De som stödjer teorin att Jesu uppståndelse lånades från hedniska myter, inser oftast inte att teorin vilar på mycket lösa grunder. Det finns fem grundläggande argu­ment som visar på denna teoris svag­heter:

  1. De många påstådda ”parallellerna” mellan den kristna läran om uppståndelsen och de döende och uppstående hedniska gudarna, är grovt överdrivna. Forskare beskriver ofta hed­niska ritualer med ett språk som de lånat från kristen­domen. Ord så som ”dop” och ”uppståndelse” an­vänds ofta okritiskt när man talar om hedniska gudomar, även om de inte har särskilt mycket gemensamt med kristna trosuppfattningar.
  2. Kronologin stödjer inte teorin att de första kristna skulle ha varit beroende av mystikreligioner. De flesta forskarna tror att de tillgängliga källorna rörande hedniska gudomar (de som innehåller något liknande en uppståndelseberättelse) kan dateras till 100–, 200– och 300–talet efter Kristus, flera år efter att det Nya Testamentets kanon (det vill säga dess giltiga sammansättning av böcker) hade fullbordats.
  3. Det är högst osannolikt att Paulus – med sin strikta mono­teism och sina judiska rötter – skulle ha lånat material från de hedniska religionerna. Han varnade regelbundet de tidiga kristna församlingarna för just detta.
  4. Jesu Kristi död och uppståndelse ägde rum i historien, vid en specifik tid och plats i historien. Mystikreligionerna, å andra sidan, var huvudsakligen ohistoriska. De är tidlösa av­bild­ningar av årliga händelser i naturen, inte specifikt daterade händelser som faktiskt har ägt rum.
  5. De genuina paralleller som återstår efter att överdrifterna klargjorts, reflekterar ett kristet inflytande på de hedniska religionerna, snarare än vice versa.5

Historikern Michael Grant drog slutsatsen: ”För att summera, klarar inte de moderna kritiska metoderna av att ge stöd åt teorin om Kristus–myten. Den har gång på gång besvarats och tillintetgjorts av första klassens forskare”6

En naturlig förklaring:
Teorin om den okända graven

En av de första teorier som lades fram i ett försök att bort­förklara uppståndelsen, var att Jesu faktiska grav var okänd. Denna teori anammas av somliga än idag.7 Förespråkarna för denna teori hävdar i grund och botten att Jesu kropp kastades i en gemen­sam grop för avrättade, istället för att läggas i en ny grav.

Ett tänkbart stöd för denna teori var uppfattningen att de som blev korsfästa vanemässigt kastades i en gemensam grop. Men fyndet av Yohanan Ben Ha´galgals kvarlevor, i en familjegrav utanför Jerusalem år 1968, omintetgjorde denna teori. Yohanan blev korsfäst, men lades ändå i en grav. Som vi tidig­are nämnde, berättade Josefus också om romarnas praxis att låta judarna begrava sina egna.

Denna teori bortser också helt och hållet från de rättframma historiska beskrivningarna, som i detalj redogör för händelser­na kring Kristi begravning och förloppet efter uppståndelsen. Ev­angelierna berättar om hur Josef från Arimatea, som vi redan vet, tog med kroppen till sin egen privata grav. Filosofen Stephen T. Davis konkluderar: ”För övrigt, verkar berätt­elsen om Josefs från Arimatea inblandning i Jesu begravning så starkt bekräftad och ha en sådan inneboende tillförlitlighet, att den fram­ställer teorin om en okänd grav som ganska ohåll­bar.”8

Vidare, förbereddes Kristi kropp enligt de judiska begravnings­sederna, medan kvinnorna satt mitt emot graven och såg på. Om, av någon outgrundlig anledning, varken lärjungarna eller kvinnorna kände till var graven låg, visste säkerligen Josef från Arimatea det. Romarna visste också uppenbarligen var graven låg, eftersom de hade ställt ut vakter där.

Teorin om den okända graven lyckas inte falla under någon av de två principerna för historisk efterforskning som nämndes ovan. Den varken passar eller förklarar alla fakta och den på­tvingar faktumen en förutfattad mening utifrån partiskhet emot möjligheten för övernaturliga ting.

Teorin om fel grav

Denna teori liknar den föregående. Den förmodar att kvinnorna gick till fel grav, när de återvände på söndags­morgonen för att hedra Kristus.

Professor Kirsopp Lake, en av upphovsmännen till denna teori, antar att kvinnorna inte visste var Jesus låg begravd och gick därför av misstag till fel grav. Till följd av att de anlände till en tom grav, övertygades de om att Jesus hade återuppstått.9

Professor Lakes teori uppfyller inte de krav som ställs av våra två forskningsprinciper. Den förbiser, till att börja med, så gott som alla bevis. För det andra, är hela teorin uppbyggd enbart på en förutfattad uppfattning.

Faktum är att Lake till och med förvränger bevisen för att de skall passa in på hans teori. Han påstår till exempel att den unge mannen vid graven säger till kvinnorna: ”Han är inte här, men kom och se platsen där de lagt Honom.” Den kompletta bibliska texten säger faktiskt: ”Han är inte här. Han har uppstått, så som Han har sagt. Kom och se platsen där Han låg!” (Matt. 28:6). Utan något som helst litterärt eller hist­oriskt berättigande utelämnar Lake ängelns fras: ”Han är inte här! Han har uppstått från de döda!”

De litterära bevisen för att denna fras skall vara inkluderad i Skriften, är lika starka som för någon annan fras i det Nya Testamentet. Även om teorin om fel grav kan verka fyndig är den helt beroende av att godtyckligt utelämna meningen: ”Han har uppstått.” Dessa kvinnor hade noga lagt märke till var Jesu kropp var inhyst, bara tre dygn tidigare (se Matt. 27:61, Mark. 15:47, Luk. 23:55). Detta var ingen offentlig kyrkogård, utan en privat begravningsplats. Hur kunde någon rationell männ­iska så fort glömma var en högt älskad person låg begravd?

För att kunna tro på teorin om fel grav, måste man vara övertyg­ad om att inte bara kvinnorna gick till fel grav, utan också Petrus och Johannes, och att sedan judarna gick till fel grav, följda av det judiska Stora rådet och romarna. Man måste också säga att vaktstyrkan återvände till fel grav. Slutligen måste man säga att också ängeln uppenbarade sig vid fel grav. Det skulle krävas mycket tro – blind tro – för att tro på något så helt absurdt.

Craig påpekar att: ”om uppståndelsen var en kolossal miss­uppfattning, baserad på kvinnornas misstag, skulle den kristna trons fiender mer än gärna ha påpekat detta, och samtidigt visat var den rätta graven fanns, och kanske till och med visat upp kroppen. Uppfattningen att berättelsen om uppståndelsen härrör från att kvinnorna gick till fel grav, saknar djup.” Kom ihåg att varje alternativ teori måste förklara alla fakta. Teorin om fel grav har ingen förklaring till varken Pauli eller Jakobs omvänd­elser.

Legendteorin

Det finns de som menar att skildringar av uppståndelsen är myter, som uppkommit många år efter Kristi tid.

Detta skulle i själva verket vara omöjligt. Berättelser om upp­stånd­elsen spreds och skrevs ner av de ursprungliga ögon­vitt­nena. Paulus beskrev att det under mitten på 50–talet efter Kristus fanns nära 500 faktiska ögonvittnen, fortfarande vid liv. Och som vi redan har sett, var detta väl känt inom tre till åtta år efter Kristi tid.

Peter Kreeft och Ronald Tacelli noterar att ”det fanns inte nog med tid för en myt [legend] att utvecklas … flera generationer måste passera innan eventuella tillagda mytiska element kan misstagas för fakta. Innan dess skulle det finnas ögonvittnen i närheten, som skulle avfärdat de nya, mytiska versionerna. Vi känner till andra fall där myter och legender om mirakel har utvecklats runt en religiös grundare – till exempel Buddha, Lao–tzu och Muhammed. I dessa fall har flera generationer passerat innan myten seglade upp.”11

Dr. J.N.D Anderson drar slutsatsen att det är ”så gott som menings­löst att tala om legender, när du har att göra med ögonvittnena själva.”12

Teorin om en andlig uppståndelse

En fjärde teori hävdar att Kristi kropp förruttnade i graven och att Hans egentliga uppståndelse var andlig. Jehovas vitten anammar en variant av denna teori. Men istället för att tro att Jesu kropp förruttnade i graven, tror de att Gud förstörde kroppen i graven och att Jesus uppstod i en immateriell kropp. Båda dessa teorier om en ”andlig uppståndelse” har en del oöverstigliga problem.

Till att börja med: om en uppståndelse skall ha någon mening måste den också inkludera det fysiska. Ur den palestinska juden­domens synvinkel skulle en uppståndelse utan den fysiska kroppen inte vara någon uppståndelse alls. Dan Cohn Sherbock, judisk rabbin och gästprofessor vid Cambridge, har observerat:

Antingen blev Jesus fysiskt återuppväckt, eller inte. Så enkelt är det. Evangeliernas skildringar av den tomma graven och det faktum att lärjungarna kände igen den uppståndne Kristus, pekar på en historisk föreställning om uppståndelsen som händ­else. För dem skulle det inte verka alls begripligt att Jesu kropp blev återupplivad i någon andlig, och inte fysisk, bemärkelse.

Den brittiske forskaren N.T. Wright har visat att även om det inom det första århundradets judendom fanns många olika före­ställningar om livet efter detta, hade ”uppståndelse” en sär­skild mening. Wright förklarar:

Hur brett detta spektrum än må ha varit och hur många ståndpunkter olika judar än hade antagit ifråga därom, känne­tecknade ”uppståndelse” alltid en enda ståndpunkt inom detta spektrum. ”Uppståndelse” var inte ett ord för ”livet efter döden” i allmänhet. Det innebar alltid ett återför­kropps­ligande.

Wright säger också att ”det finns inget som pekar på att judarna … använde ordet uppståndelse för att benämna något icke–konkret.” Om Jesus hade uppstått i en immateriell kropp, skulle lärjungarna inte ha beskrivit det som en uppståndelse.

Jesus själv slog teorin om en andlig uppståndelse helt i spillror. När Hans skrämda lärjungar trodde att de såg en ande, till­rätta­visade Jesus dem: ”Se på Mina händer och Mina fötter att det verkligen är Jag. Rör vid Mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att Jag har” (Luk. 24:39). När Kristus senare åt fisk tillsammans med sina efterföljare, demonstr­erade Han ytterligare att Han var av kött och ben. Matteus berättar att när de träffade Jesus tog de tag i Hans fötter och tillbad Honom (se Matt. 28:9). Man kan inte ta tag i en andes ben! Somliga menar att Jesus tillfälligt visade Sig i en fysisk kropp, för att lärjung­arna skulle känna igen Honom. Även om detta är ett kreativt svar, är det godtyckligt, och, vad värre är, det skulle innebära ett svek från Jesu sida, vilket tydligt går emot Hans karaktär och natur.

Även Paulus tillintetgör teorin om en andlig uppståndelse i sin diskussion rörande uppståndelsekroppen i Första Korintier­brevet 15:29–58. Paulus, i egenskap av före detta farisé, var över­tygad i sin tro på en fysisk uppståndelse. Eftersom han grund­ade sin teologi på Kristi uppståndelse, hävdar Paulus att vi också kommer att fysiskt återuppstå en dag. Även om våra upp­ståndna kroppar har fysiska skillnader mot våra nuvarande kroppar, och skillnaderna innebär förbättringar, kommer de icke desto mindre vara alltigenom fysiska.

Det finns de som invänder mot denna tolkning och grundar sitt argument på Paulus påstående i Första Korintierbrevet 15:44 att: ”det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp.” ”Se”, säger de: ”Paulus trodde på en immateriell uppstånd­else!” Vad denna invändning underlåter att beakta, är att ”andlig” i detta sammanhang inte är detsamma som ”im­materiell”. Vi hänvisar ofta till bibeln som en ”andlig” bok, men likväl menar vi inte att den är immateriell.

Michael Licona gjorde en så gott som uttömmande historisk utredning av de grekiska termerna som översätts till ”jordisk” och ”andlig” i Första Korintierbrevet 15:44, i forntida texter från 700­­–talet före Kristus och fram till 200–talet efter Kristus. Han drog slutsatsen: ”Även om jag inte tittade på alla av de 846 förekomsterna, gick jag igenom de flesta. Jag lycka­des inte hitta ett enda fall där psuchikon [det ord som översätts till ”jordisk” i 15:44] hade meningen ”fysisk” eller ”materiell”.16 Det går helt enkelt inte att säga att Paulus jämförde en fysisk kropp med en icke–fysisk kropp. Stephen Davis utfärdar en varning:

Vi får inte låta oss vilseledas av Paulus användande av termen ”andlig kropp”. Han använder inte denna term för att åsyfta en kropp som är ”formad av ande”, eller bestående av ”andlig materia”, vad det än må innebära, utan istället en kropp som har förhärligats eller förvandlats av Gud, och som nu är helt domin­erad av den Helige Andes kraft.

Ett bra exempel på detta är när Paulus talar om ”den andliga människan” i Första Korintierbrevet 2:15. Han menar då självklart inte osynliga, immateriella människor utan fysisk kropp; han syftar på de som är ledda av den Helige Andens kraft.

Andra invänder mot den fysiska uppståndelsen på grund av Paulus ord i Första Korintierbrevet 15:50, då han säger att ”kött och blod inte kan ärva Guds rike”. ”Se”, säger de: ”Jesus kunde inte ha någon fysisk kropp om Han skulle kunna vara i himmel­en!” Geisler svarar på detta påstående: ”Uttrycket ’kött och blod’ betyder uppenbarligen i detta sammanhang dödligt kött och blod, vilket är en helt vanlig människa.”18 Han hittar stöd för sin tolkning helt igenom Skriften. Jesus säger till ex­empel i Matteus 16:17: ”Salig är du Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan Min Fader som är i himmelen.”

Teorin om en andlig uppståndelse förbiser helt och hållet våra två forskningsprinciper. De fakta som tillhör fallet passar inte på något vis med denna teori, och de tvingas in i en förutfattad slutsats om vad som egentligen hände.

Hallucinationsteorin

En av de mest utbredda teorierna för att bortförklara Kristi uppståndelse, är att vittnena endast trodde att de hade sett den uppståndne Jesus. I själva verket hallucinerade de bara. Enligt denna teori kan alla av Kristi uppenbarelser efter upp­stånd­elsen avfärdas.

Hallucinationsteorin var den mest populära av alla natural­istiska förklaringar till Kristi uppståndelse, fram till för cirka 100 år sedan, då den förlorade forskarnas gillande. Idag har hallucina­t­ionsteorin dock mer eller mindre gjort comeback. Men fortfar­ande lider den förmodligen av fler trovärdig­hetsproblem än någon annan naturalistisk teori.19

Ordet ”hallucination” är en angliserad form av den latinska termen alucination, som betyder ”vandrande tanke, lättsamt tal, orerande.” En hallucination definieras av The American Psy­chiatric Associations officiella ordlista som: ”en falsk sensor­isk perception, i frånvaro av faktisk yttre stimulus.”21 Medicin­ska och psykologiska observationer är överens om att en halluc­­ination är en tydlig synupplevelse, utan något motsvar­ande yttre objekt. Hallucinationer uppkommer endast på grund av inre psykologiska orsaker – inte på grund av ett faktiskt, yttre objekts närvaro. Hallucinationer kallas även ibland för ”subjektiva syner”. Hallucinerande personer ser med andra ord saker som egentligen inte finns.

Varför är då hallucinationsteorin så svag? Till att börja med, motsäger den ett antal olika villkor som de flesta psykologer och psykiatriker är överens om måste finnas för att en halluc­ination skall kunna uppstå. Om inte Kristi uppenbarelser uppfyller dessa grundläggande villkor, finns det ingen mening med att tala om dem som hallucinationer.

Det första villkoret är att det, i allmänhet, endast är vissa sorters människor som har hallucinationer – vanligtvis para­noida eller schizofrena (med de schizofrena som mest mot­tagliga), patient­er som ligger för döden, eller de som är drog­påverkade. I det Nya Testamentet hittar vi däremot alla möjliga slags människor, från olika bakgrunder, olika åldrar, olika sysselsättningar, olika sinnesstämningar och från olika studier, som alla påstår att de har sett den uppståndne Jesus. Dr. Gary Haber­mas noterar: ”Att alla dessa olika individer i alla dessa olika omständigheter, skulle vara mottagliga för halluc­inationer, tänjer verkligen på trovärdighetens gränser.”21

För det andra är hallucinationer länkade till en individs under­medvetna och till dennes individuella upplevelser i det för­flutna, vilket innebär att det är mycket osannolikt att två personer eller fler skulle uppleva samma hallucination sam­tidigt. Kristus visade sig för många människor och beskrivning­arna av dessa uppen­bar­elser är mycket detaljerade, vilket enligt psykologer är ett tecken på att dessa människor var, i högsta grad, i kontakt med verkligheten.

Michael Licona har sagt: ”Hallucinationer är som drömmar. De är privata företeelser … Du kan inte dela en hallucination med någon annan, på samma sätt som du inte heller kan väcka din maka mitt i natten och be henne att hålla dig sällskap i en på­gående dröm”22

Om två människor inte kan påbörja eller uppehålla samma syn, utan något yttre objekt eller referens, hur skulle då 500 männ­iskor kunna göra detta på samma gång? Det går inte bara emot detta villkor för hallucinationer; det strider dessutom helt och hållet mot den. Kristus åt också tillsammans med dem som Han visade sig för. Och Han inte bara visade upp sina sår, utan inbjöd också till en närmare, vidrörande inspektion. En halluc­ination kan inte sitta ned och äta middag tillsammans med dig och den kan inte heller granskas av olika personer närhelst de vill. De många påstådda hallucinationerna skulle i sig vara ett långt större mirakel än vad självaste uppståndelsen är.

Gary Collins, klinisk psykolog, förklarar:

Hallucinationer är individuella företeelser. De kan, i enlighet med sin natur, endast upplevas av en person åt gången. De är definitivt inte något som kan upplevas av en grupp människor … Eftersom en hallucination endast existerar på det sub­jektiva, personliga planet, blir det uppenbart att andra människor inte kan bevittna den.

Collins drar slutsatsen att bevisen som talar emot halluc­inations­teorin är så övertygande att skeptiker ”skulle bli tvungna att gå emot en stor del av våra nuvarande psykiatriska och psykolog­iska data rörande hallucinationer och deras karaktär.”24

Ett tredje villkor för hallucinationer är att de vanligtvis är be­gränsade i fråga om tid och rum. I de situationer som beskrivs i det Nya Testamentet, saknas de rätta omständigheterna, plus att de Uppenbarelserna som beskrivs är långt mer än bara korta skymtar. De tog sin tid. Vi har uppgifter om femton olika uppenbarelser – varav en var inför mer än 500 människor.

Fundera över variationsbredden för de olika tider och platser då dessa hallucinationer skulle ha inträffat: En inträffade tidigt på morgonen inför kvinnorna vid graven. En annan på vägen till Emmaus, följt av ett par personliga intervjuer mitt på ljusa dagen. En annan inträffade vid sjön en tidig morgon. Mycket riktigt strider den stora variationsbredden av tider och platser emot hypotesen att de inte var något annat än hallucinationer.

Dr. Habermas sammanfattar: ”Skildringarna från män och kvinnor, försigkomna såväl som lättledda, som alla trodde på att de hade sett Jesus, både utomhus och inomhus, sätter upp en oöver­stiglig mur mot hallucinationsteorin.”25

Ett fjärde villkor är att hallucinationer vanligtvis kommer till människor med en förväntansfull själ eller en hoppfull förvänt­an som orsakar att deras önskningar blir stimulus för den halluc­inat­oriska illusionen. En uppståndelse var det sista som de bedrövade och besvikna lärjungarna förväntade sig. De trodde att Kristus hade blivit korsfäst och begraven och att det innebar slutet på det hela.

Den numera avlidne teologen Paul Little gjorde en skarpsinnig observation rörande den förväntansfulla inställningen hos de påstådda offren för hallucinationer:

Maria kom till graven på morgonen av den första påsk­sön­dagen, med kryddor i sina händer. Varför? För att hon ville smörja sin älskade Herres kropp. Hon förväntade sig uppenbarligen inte att finna Honom uppstånden från de döda. Faktum är att när Herren äntligen visade sig för lärjungarna, blev de rädda och trodde att de såg ett spöke.26

Förutom att lärjungarna inte förväntade sig att Jesus skulle åter­uppstå, trodde de först inte heller på det. Varken kvinnor­na, Petrus, Thomas, eller de elva trodde på att Jesus hade återuppväckts när de fick höra talas om det. De var långt ifrån förväntansfulla, de var livrädda. De trodde att Han var en våldnad, och Han var tvungen att visa Sina sår eller äta något för att bevisa för dem att det inte var så.

Det femte villkoret är att hallucinationer är ett inre fenomen. Peter Kreeft och Ronald Tacelli påpekar att: ”hallucinationer kommer inifrån, utifrån det vi redan vet, åtminstone omed­vetet.”27 Om detta är sant, skulle lärjungarna aldrig ha halluc­inerat fram Kristi uppståndelse. N.T. Wright påpekar att Jesu uppståndelse innebar två helt nya begrepp för judendomen: 1)_Det var ett återuppväckande av en enda individ, inte en hel grupp; 2) det inträffade under historiens gång, inte vid tidens slut.28 William Craig Lane menar att även om lärjungarna skulle ha hallucinerat,

skulle [de] aldrig ha dragit slutsatsen att Han hade uppstått från de döda, vilket var en tanke som helt stred emot de judiska föreställningarna om uppståndelsen; de skulle snarare ha trott att Gud hade tagit Honom hem till himmelen och att Han visade sig för dem därifrån, och att det var därför som graven var tom. Det faktum att lärjungarna inte pro­klamerade Jesu upptagning till himmelen, som i fallen med Hanok och Elia, utan istället – i strid mot de judiska be­greppen – Jesu upp­stånd­else, bevisar att grunden för lär­jungar­nas tro på Jesu upp­ståndelse, inte kan förklaras som en slutsats baserad på den tomma graven och syner.29

Michael Licona undersöker, i sjätte kapitlet av sin utmärkta bok Cross Examined, effekten av hallucinationer hos Navy Seals, den amerikanska flottans specialstyrkor. Navy Seals får genom­gå en extremt krävande träning. I början av sin träning måste de genom­lida ”Helvetesveckan”, då aspiranterna tvingas springa dag som natt under så gott som en hel vecka. De står under konstant fysisk och känslomässig press. De får endast sova ungefär tre till fyra timmar under hela den veckan.

Under Helvetesveckan upplever många av aspiranterna lätta halluc­inationer. En kille ”såg” ett tåg komma rakt mot honom, en annan trodde att han paddlade in i en lervägg och ännu en trodde att en bläckfisk kom upp ur vattnet och vinkade till honom! Även om många av dem hallucinerade, hade de alla sina egna, individuella upplevelser. Och bara några ögonblick efter upplevelsen insåg de alla att de hade hallucinerat. Det var ingen av dessa upplevelser som medförde att de fick nya uppfattningar om något. Hallucinationer medför helt enkelt inte nya uppfattningar hos friska, rationella människor.

Slutligen har hallucinationer inget verklighetsspektrum. De innehar inte någon som helst objektiv verklighet. Halluc­inat­ionsteorin kan inte på något vis förklara den tomma graven, den brutna förseglingen, vaktstyrkan och i synnerhet inte översteprästernas handlande. För att kunna förklara dessa fakta, måste ännu en naturalistisk teori placeras jämte halluc­inationsteorin.30

Med tanke på alla fakta om hallucinationer är det svårt att tro att detta fenomen var drivkraften bakom lärjungarnas tro på den uppståndne Jesus. Licona drar följande slutsats: „Det förefaller mig att det inte var [lärjungarnas] tro som pro­ducerade uppenbarelserna. Det var uppenbarelserna som producerade deras tro … Varken hallucinationer eller vanföre­ställningar kan förklara den tomma graven, som är ett historiskt faktum.”31

Den muslimska ersättningsteorin

Koranen hävdar att det inte var Jesus som korsfästes. Istället för att låta Jesus, som var en av Allahs tjänare, korsfästas, sägs det, att Allah av respekt för sin profet, räddade honom genom att låta en åskådare se ut som Jesus och korsfästas i Hans ställe. Denna teori är känd som ”ersättningsteorin” (Surah 4:157). Det är vanligtvis Judas Iskariot, eller Simon av Cyrene som antas vara Jesu ersättare. Så istället för att korsfästas steg Jesus upp till himmelen, där Han lever i väntan på att komma tillbaka till jorden innan tidens slut.

Ersättningsteorins historiska problem

Den muslimska ersättningsteorin har allvarliga historiska pro­blem. Till att börja med, förutsade det Gamla Testamentet att Messias skulle dö (se Jes. 53:5–10, Ps. 22:16, Dan. 9:26, Sak._12:10) och då Jesus dog uppfyllde Han dessa profetior (se Matt. 4:14, 5:17–18, 8:17, Joh. 4:25–26, 5:39). Det finns inga profetior i det Gamla Testamentet som säger att någon skulle dö i Messias ställe; alla hänvisningar pekar på att Han skulle dö personligen.

Vidare, förutsade Jesus sin egen död många gånger under Sin tjänst (se Joh. 2:19–21, Matt. 12:40, Mark. 8:31). Han förutsade aldrig att någon annan skulle dö i Hans ställe. Alla förutsägelser om Jesu uppståndelse, i både det Gamla och det Nya Testamentet, utgår ifrån det faktum att det var Han själv, personligen, som skulle dö (se Ps. 16:10, Jes. 26:19, Dan. 12:2, Matt. 12:40). Jesus kunde uppenbarligen inte ha återuppstått om det var någon annan som dog i Hans ställe. Det finns knappast några forskare idag – som inte redan är hängivna den islamska teo­login – som accepterar ersättningsteorin.32

Ersättningsteorins moraliska problem

Det muslimska påståendet att någon tog Jesu plats på korset är sårbar för tre moraliska synpunkter. Till att börja med: Varför skulle Gud ha låtit en oskyldig åskådare torteras och dödas? Om Guds avsikt var att bevara Jesu liv genom att uppta Honom till himmelen, varför skulle då någon behöva korsfästas till att börja med? För det andra, varför skulle Gud inte visat någon hänsyn för Jesu familj och vänner? Maria, Jesu mor, Hans lärjunge Johannes, och många av Hans andra vänner var närvarande vid kors­fästelsen (se Joh. 19:25). Om ersättaren fick se ut som Jesus, måste de alla ha trott att det faktiskt var Jesus som hängde på korset. Varför skulle Gud plåga dem så, genom att låta dem se hur Han torterades och dödades, om Han ändå skulle förskonas detta lidande? Varför skulle Gud inte ha låtit Maria, Jesu mor – som är högt ärad inom islam – vara delaktig i illusionen? För det tredje: om ersättaren som korsfästes gjordes lik Jesus, kan vi då klandra lärjungarna för att de trodde att det var Han? Grundade de hela den kristna tron på en bluff? Om ersättningsteorin verkligen var sann, skulle Gud ligga bakom ett av de största bedrägerierna genom tiderna.

Islamexperten John Gilchrist har, i ljuset av dessa tre syn­punkter, dragit slutsatsen:

Händelsen [att ersätta Jesus] fyllde inget tydligt syfte, annat än att göra offer av en oskyldig man, utsätta Jesu efterföljare för ett svårt trauma, för att sedan resultera i bildandet av en relig­ion baserad på en vanföreställning– allt enligt Allahs egna ränker och planer. Verkligen högst osannolikt!33

I boken Paul Meets Muhammad, väcker Michael Licona ännu ett dilemma för den muslimska ersättningsteorin. I Markus­evangel­iet 12:1–11, berättar Jesus liknelsen om markägaren som hyr ut sin vingård till bönder. Det råder en nästintill rörande enighet mellan forskare – inklusive skeptikerna – att Jesus berättade denna liknelse, i vilken Han förutser sin egen våldsamma död. Licona förklarar:

Eftersom Jesus förutsåg sin våldsamma död och Muhammed anser Honom vara en profet, skulle Han ha varit en falsk sådan om Han inte dog just en våldsam död, ett faktum som skulle vara en styggelse för såväl kristna som muslimer. Agumentet ser ut som följer.

1. Jesus förutsåg sin våldsamma död.

2. Om Jesus dog en våldsam död, har Koranen fel, eftersom den hävdar att Han undkom Sin korsfästelse.

3. Om Jesus inte dog en våldsam död, har Koranen återigen fel, eftersom den anser Jesus vara en profet, och om Han inte dog så som Han förutsåg, skulle Han varit en falsk profet.

I vilket fall, har Koranen fel.

I detta kapitel har vi undersökt de mest framstående försöken att förklara uppståndelsens fakta med antingen mytiska eller naturliga medel. Vi har under processens gång pekat ut de grundlägg­ande bristerna med de alternativa teorierna och visat på att de inte på något vis undergräver uppståndelsens tillför­litlighet, som den mest konsekventa och rimliga tolkningen av dessa fakta. I nästa kapitel skall vi utforska ytterligare teorier och visa att inte heller de lyckas uppfylla de villkoren för att kunna fastställa historisk sanning.

© 2009 Josh McDowell, Sean McDowell
© 2011 Swedish edition, Timoteus-Förlag AB

→ kolla boken i webbbutiken

Comments

comments

Powered by Facebook Comments

Comments

comments

3 reaktion på “Försök att ”bortförklara” uppståndelsen (Kap. 17)

  1. Jesus var inte den förste som fick en uppståndelse från döden. Som en förberedelse för vad som skulle komma berättar Bibeln om minst fyra fall av uppståndelse från döden innan Jesus själv återuppstod. Elia uppväckte en änkas son (1Kungaboken 17: 17 – 24). Aposteln Petrus uppväckte en kvinna som hette Darkas (Apostlagärningarna 9: 36 – 42). Jesus uppväckte en ung flicka (Markus 5: 35 – 42) och han uppväckte sin vän Lazarus ( Johannes 11: 38 – 44). Detta gjorde han för att visa att uppståndelsen är möjlig och sann. Gud har lovat att ta bort döden och att alla som har dött ska återuppstå. ”Som den siste fienden ska döden göras till intet” (1 Korintierna 15. 26). Gud lovar att de döda ska få leva igen (Jesaja 26: 19), (Johannes 5: 28, 29).
    I bibeln finns många profetior som har uppfyllts i detalj varav Messias födelse, död och uppståndelse är några av dem. Därför har vi anledning att tro på att även de profetior som ännu inte uppfyllts kommer att uppfyllas. Bibeln berättar att den här världen ska gå under och ersättas av en ny där rättfärdiga människor ska bo för evigt. Gud ska ta bort ondskan med alla dess effekter (Psalm 37: 9, 10) ”De rättfärdiga ska ta jorden i besittning, de ska bo för evigt på den” (Psalm 37: 11, 29; Uppenbarelseboken 21: 3, 4).
    Bibeln berättar hur situationen ska vara här på jorden i de sista dagarna av den här världsordningen: ”Nation ska resa sig mot nation och kungarike mot kungarike” (Matteus 24: 7). Miljoner människor har dödats i krig under det senaste århundradet. En brittisk historiker skriver: ”Nittonhundratalet var det blodigaste århundrande vi känner till i historien. …Det var ett århundrade då det oavbrutet pågick krig, med undantag av några få korta perioder”. I en rapport från en miljöorganisation (Worldwatch Institute) sägs det. ” Antalet dödade i krig under…(1900-talet) var tre gånger så stort som antalet dödade i från första århundradet e. Kr till 1899,” Sedan 1914 har över 100 miljoner människor dött till följd av krig. Under 1900 talet dog 3 gånger så många människor till följd av krig som under alla år tilsammans från år 1 e: Kr.
    ”Det ska vara hungersnöd” (Matteus 24:7) Forskare säger att livsmedelsproduktionen har ökat kraftigt under de senaste 30 åren. Ändå fortsätter det att vara hungersnöd för att många människor inte har tillräckligt med pengar för att köpa mat eller mark så att de kan odla själva. I utvecklingsländerna tvingas över 1 miljard människor att leva på en inkomst motsvarande en dollar eller mindre om dagen. WHO beräknar att över 5 miljoner barn dör varje år av orsaker som har samband med undernäring.
    ”Det ska vara stora jordbävningar” (Lukas 21:11). Enligt ett forskningsinstitut ( U:S Geological Survey) har det enbart sedan 1900 talet inträffat i genomsnitt 17 jordbävningar per år som har varit tillräckligt kraftiga för att skada byggnader och orsaka sprickor i marken. Jordbävningar som är tillräckligt kraftiga för att totalförstöra buggnader har inträffat i genomsnitt en gång om året. Bara i jordbävningen på Haiti 2010 dog 300 000 människor.
    ”Det ska vara farsoter” (Lukas 21:11). Trots framstegen på det medicinska området plågas mänskligheten av gamla och nya sjukdomar. En rapport visar att 20 välkända sjukdomar – däribland tuberkulos, malaria och kolera – har blivit vanligare under de senaste årtiondena och en del sjukdomar blir allt svårare att bota med läkemedel. Minst 30 nya sjukdomar har dykt upp. Mot vissa av dem finns inga botemedel. De är dödliga.
    Förutom att bibeln har förytsagt hur förhållandena i världen skulle utveckla sig, har den talat om att de sista dagarna skulle utmärkas av en förändring i människors attityd. Aposteln Paulus beskrev hur människor i allmänhet skulle vara. I 2 Timoteus 3: 1 säger han: ” I de sista dagarna ska kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här.” Enligt verserna 2 – 5 sade Paulus bl a att människorna skulle. Älska sig själva, vara penningkära, vara olydiga mot föräldrar, vara illojala, vara utan naturlig tillgivenhet, vara utan självbehärskning, vara vildsinta. älska njutningar mer än Gud samt ha en yttre form av gudhängivenhet men visa sig falska när det gäller dess kraft.
    Alla dessa så kallade tecken ser vi uppfyllas i våra dagar mitt framför våra ögon. Eftersom bibelns tidigare profetior har uppfyllts i detalj så har vi anledning att tro att även de sista profetiorna som ännu inte har inträffat med säkerhet kommer att ske exakt så som bibeln berättar. ”När de ondskefulla skjuter upp som gräs och alla som gör det som är ont blomstrar, är det för att de ska bli förintade för evigt” (Psalm 97:2) Om vi vill tillhöra de rättfärdiga som får överleva denna onda världs undergång då är det hög tid att vi tar bibelns profetior och löften på allvar och gör de förändringar som krävs för att bli godkända av Gud. Ett tips! Börja med att läsa Hans ord BIbeln så du kan lära känna Honom och vad han kräver av dig för att du ska få Hans godkännande. Nu är inte tid att tvivla på Hans ord och Hans löften. Han har lovat uppståndelse för de döda och en underbar tillvaro på jorden för de rättfärdiga, för evigt. ”Jag har sagt det”, förklarar Gud, ” Jag genomför det också” (Jesaja 46: 9 – 11; 55:11)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.