Mot abort – men ändå rädd att tappa fokus på ”det viktiga”?

… ett utdrag ur Randy Alcorns bok ”Till de oföddas försvar”!

Jag som skriver detta brottas faktiskt med denna fråga: Är inte det viktigast att sprida evangeliet så att människor kommer till tro? Då kommer de i samma varv att få en biblisk syn på abort och ”låta blir” abort. Kanske det verkar naiv – men är inte människornas eviga räddning vårt yttersta uppdrag – och lägger jag min energi på att motverka abort … hur mycket energi har jag då kvar att sprida evangeliet? Jag tycks stå inför ett dilemma: Jag är mot abort, vill hjälpa mot abort, men ändå gärna vinna så många som möjligt för evangeliet. Bäst vore naturligt, om båda mål gick att förena…

Jag hoppas att följande utdrag ur Randy Alcorns bok ”Till de oföddas försvar” kan bidra till att bilda dig en egen uppfattning.

En vädjan till prolife-orienterade kyrkor som är rädda att tappa fokus på ”det viktiga”

Det finns många hinder för att ett fokus på abortfrågan ska etableras i församlingarna. Ett av dem är den djupt kända övertygelsen hos många medlemmar om att prolife-arbete drar vår uppmärksamhet från den viktigaste frågan. Till dem som säger att kyrkans uppgift är evangelisation vill jag påpeka att prolife-arbete verkligen öppnar dörrar för evangelisation. Studenter som håller föredrag om abort hamnar ofta i samtal efteråt som kan leda till att de får dela med sig av evangeliet. De som arbetar på krisgraviditetscentra får regelbundna naturliga möjligheter som de annars inte skulle ha fått att berätta om Jesus. De som delar ut informationsmaterial vid abortkliniker delar ständigt med sig av Kristi kärlek. Människor som öppnar sina hem för gravida kvinnor kan visa en kärlek som är något mer än ord, och sedan följa upp med evangelium i ord. Min egen familj fick uppleva glädjen att se en ung gravid kvinna komma till tro på Kristus under den tid hon bodde i vårt hem.
Många kristna, både församlingsledare och medlemmar, håller ändå fast vid att det inte är kyrkans uppgift att engagera sig i prolife-verksamhet. Men vad är kyrkans uppgift? Jag vädjar till dig att gå i närkamp med det faktum att kärleken till Gud inte kan skiljas från kärleken till nästan (Matt 22:34-40). Till en man som önskade definiera ”min nästa” på ett sätt som uteslöt vissa grupper av behövande, framställde Jesus den barmhärtige samariern som en förebild för vårt handlande (Luk 10:25-37). Han gjorde allt som stod i hans makt för att hjälpa mannen som låg där blödande på vägen. De religiösa hycklarna däremot vände bort blicken, eftersom de hade mer ”andliga” saker att ägna sig åt.
I Matt 25:31-46 gör Kristus en distinktion – som får eviga konsekvenser – mellan det som människor tror och lär och vad de faktiskt har gjort för de svaga och utsatta. Kan någon läsa dessa bibelverser och fortfarande tro att hjälpen till de behövande är en perifer fråga som får kyrkan att tappa sitt fokus på huvuduppdraget? Tvärtom är det en väsentlig del av vad kyrkan ska vara och göra. Det ligger i hjärtat av vår kallelse.
I missionsbefallningen sade Jesus inte bara att vi skulle evangelisera. Han sade också: ”Lär dem att hålla alla de bud jag har gett er” (Matt 28:20). Jesus befallde oss att vara barmhärtiga och att göra uppoffringar för att hjälpa de svaga och utsatta. Om vi inte gör det – och om vi inte genom ord och gott föredöme lär andra att göra detta – då har vi inte lytt missionsbefallningen.i Vi visar då både världen och kyrkan att våra ord om evangeliet är just det – bara ord.
Slutligen vädjar jag till er att beakta de goda exempel som de mest evangelisationsinriktade kristna i historien föregått med. John Wesley kämpade aktivt mot slaveriet och uppmanade gruvarbetare att gå samman för att göra motstånd mot den omänskliga behandling deras arbetsgivare utsatte dem för. Evangelisten Charles Finney spelade en avgörande roll för den illegala underjordiska järnvägen som räddade livet på många svarta, samtidigt som han utsattes för kritik av andra kristna. D L Moody öppnade hem för fattiga flickor och räddade dem därmed från hopplöshet och utnyttjande. Charles Spurgeon byggde sjutton vårdhem för äldre kvinnor och en stor skola där hundratals barn kunde få utbildning. Spurgeon och hans församling byggde hem för föräldralösa i London och räddade dessa barn från svält och syndigt leverne på gatorna. Amy Carmichael gjorde en insats för de sexuellt utnyttjade flickorna i Indien och räddade dem från tempelprostitution. Hon lät bygga bostäder, en skola och ett sjukhus åt dem.
Vi minns alla dessa kristna för deras evangelistiska insatser men glömmer deras engagemang för att hjälpa svaga, behövande och utnyttjade människor. Kanske blev de så framgångsrika som evangelister eftersom de, till skillnad från många andra kristna under sin samtid – och idag – levde ut det evangelium de predikade. Jag vädjar till dagens kyrkor att göra detsamma. Annars kan vi vara mot abort i teorin men i praktiken, genom försummelse, för abort.


Bara en kort egen tanke till slut:
Bibelordet ur Ords. 24:11 ger mig en verklig tankeställare:

”Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen. Om du säger: ”Vi visste det inte”, skulle inte han som prövar hjärtan märka det, skulle inte han som vakar över din själ veta det? Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.”

HAN ska vedergäller efter mina gärningar … det räcker inte med den riktiga åsikt.

Comments

comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Connect with Facebook

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.